Öresundsregionen lyfts ofta fram som ett av norra Europas starkaste tillväxtområden. Här finns två länder, två huvudstäder och en koncentration av kompetens, forskning och näringsliv som få regioner kan matcha. I området bor dessutom över tio miljoner människor och fler än 30 lärosäten bidrar till en tät kunskapsmiljö. Men integrationen är långt ifrån friktionsfri. Gränskontroller, olika regelverk och bristande infrastruktur gör att potentialen inte utnyttjas fullt ut.

– Kontakterna är på många sätt närmare än någonsin, men det finns också hinder som gör att det inte fungerar så smidigt som det skulle kunna göra, säger Magnus Schönning, programchef för Interreg Öresund-Kattegat-Skagerrak (ÖKS).

Det handlar om allt från återkommande störningar i tågtrafiken till skillnader i
skattesystem och arbetsmarknadsmodeller. Restider som tidigare varit förutsägbara
blir osäkra, vilket påverkar både pendlare och företag. För arbetsgivare innebär det
svårare kompetensförsörjning, och för individer en mer osäker vardag. Även mindre
förseningar eller osäkerheter i resandet får snabbt effekt när marginalerna är små.
Regionen rymmer också en tydlig asymmetri. På den ena sidan finns Köpenhamn,
en storstad med omkring två miljoner invånare. På den andra en svensk region
med drygt 600 000 i sydvästra Skåne.

– Köpenhamn är en större motor, och påverkan därifrån på Skåne är stark. Samtidigt skulle Köpenhamn kunna få ut mer av relationen om integrationen fungerade ännu bättre, säger Magnus Schönning.

Trots de korta avstånden är det fortfarande relativt få som pendlar dagligen över sundet. Skillnader i system, kostnader och infrastruktur gör att många avstår. Men det är just dessa skillnader som skapar rörelse i regionen, från lönenivåer och skatter till efterfrågan på kompetens och arbetskraft. Behovet av samarbete ökar därför, inte minst i takt med att samhällsutmaningarna blir mer komplexa. Klimatomställning, kompetensförsörjning och säkerhetsfrågor kräver lösningar som sträcker sig bortom enskilda länder och administrativa gränser.

Här fungerar Interreg Öresund-Kattegat-Skagerrak som en konkret motor för samarbete.
Programmet, som finansieras av EU, stödjer projekt där aktörer från minst två länder samarbetar inom områden som innovation, grön omställning, transport och gränslös arbetsmarknad. Projekten drivs i partnerskap mellan exempelvis offentlig sektor, akademi och näringsliv, och bygger på att olika aktörer bidrar med olika kompetenser och perspektiv i samma process.

– Vi brukar säga att ett plus ett kan bli tre. Det handlar om att kombinera olika kompetenser och perspektiv, inte bara att göra samma sak parallellt i olika länder, säger Magnus Schönning

Det är också här många projekt lyckas eller misslyckas. Att samla flera aktörer räcker inte i sig – värdet uppstår först när de kompletterar varandra. En aktör utvecklar, en annan testar, en tredje implementerar. När rollerna skiljer sig åt växer resultat som inte hade varit möjliga i ett enskilt land, och lösningarna blir ofta mer robusta.

Ett konkret exempel finns inom fertilitetsområdet, där svenska och danska aktörer kombinerat sina respektive styrkor. Resultatet är inte bara nya metoder, utan också att över 330 barn har fötts inom ramen för projekten. Det illustrerar hur samarbeten kan få direkta effekter i människors liv och samtidigt bidra till medicinsk utveckling. På samma sätt har projekten bidragit till att människor fått arbete över gränsen och till att företag utvecklat nya lösningar. Sedan 2019 har över 2 500 personer fått jobb genom insatser inom programmet, vilket breddar arbetsmarknaden och stärker matchningen mellan kompetens och behov.

– Många av våra projekt skapar direkt värde för näringslivet, även om företagen
inte alltid är med som partners. Det viktiga är resultatet, inte exakt hur konstellationen ser ut, säger Magnus Schönning.

Hur ser då ett samarbete ut i praktiken?

– Ofta börjar det med att aktörer från olika länder identifierar en gemensam utmaning. Därefter byggs ett partnerskap steg för steg, ibland genom ett mindre förprojekt som testar idén innan man skalar upp till ett större huvudprojekt, säger
Magnus Schönning.

Arbetet handlar om att definiera gemensamma mål, fördela roller och skapa aktiviteter som genomförs tillsammans, inte parallellt. Det är också något som vägs in i bedömningen av vilka projekt som får stöd, där graden av verkligt gränsöverskridande samarbete är central.

Interreg kan finansiera upp till 60 procent av projektens kostnader och fungerar samtidigt som stöd genom hela processen, från idé till genomförande. Ambitionen är att göra det enklare att samarbeta över gränser, utan att projekten fastnar i administration eller onödigt komplexa strukturer.

– Vi försöker hela tiden hitta en balans där vi ställer krav men samtidigt inte tynger
projekten med onödig byråkrati. De ska lägga sin tid på att skapa resultat, inte på
att rapportera, säger Magnus Schönning.

Parallellt förändras omvärlden snabbt. Pandemin, ett försämrat säkerhetsläge i Europa och en mer fragmenterad geopolitik har satt nya frågor på agendan.

– Vi ser en tydlig ökning av projekt kopplade till försvar, beredskap och säkerhet. Det är ett område som skär igenom alla våra insatsområden, säger Magnus Schönning.

Frågor om resiliens, robusta transportsystem och samhällssäkerhet blir allt mer centrala, även i projekt som tidigare haft ett annat fokus. Det handlar i grunden om att bygga samhällen som klarar både kriser och långsiktig omställning. Trots det finns en stabilitet i systemet. Interreg ÖKS arbetar i sjuåriga programperioder, vilket skapar långsiktiga förutsättningar för samarbeten även i en föränderlig omvärld och ger en stabil finansieringsram över tid.

– I tider när det finns tendenser att isolera sig nationellt blir det ännu viktigare att
hålla ihop och fortsätta samarbeta. Många av de problem vi står inför stannar inte vid gränsen, säger han.

Potentialen i Öresundsregionen är fortfarande långt ifrån fullt utnyttjad. Men i takt med att fler samarbeten tar form växer också en mer integrerad region fram, där gränsen i allt högre grad blir en resurs snarare än ett hinder – och där lösningarna blir bättre just för att de utvecklas tillsammans.